VIMMELMAMMAN
Småsjuk som jag är sitter jag så här på kvälls kvisten och tittar igenom de bloggar jag följer, orkar inget annat just nu. Vissa roliga, andra fokuserade på mode, och någon mer ledsam. Den sistnämda har fängslat mig otroligt, trots att jag inte har någon som helst relation med denna kvinna.
Bloggen heter Vimmelmamman och handlar om Lotta som drabbats av cancer. Hennes ord om kampen och skräcken, hennes ständiga längtan efter att få vara frisk och hennes vardag har fångat min uppmärksamhet och gjort mig till en av hennes blogganhängare. Lotta Grey skriver inte bara målande, hon skriver rakt ur hjärtat.
Jag tror att det är rädslan för att något liknande ska hända mig eller någon närstående som först fick mig så fängslad. Jag blev dock snabbt en beundrare av hennes mod och hennes ärlighet att så öppet berätta om sin vardag. Jag blir oerhört berörd, många gånger så berörd att tårarna rinner längs kinderna. Jag frågar mig själv hur jag kan gråta för någon jag inte känner? Men jag tror att jag redan vet svaret. För är det inte så, att det som är ens värsta mardröm, är något som man tvingar sig själv att möta då och då?
Jag fortsätter att följa Lottas blogg och håller tummarna att livet blir precis så som hon önskar. Måtte vinden ha vänt.
Här hittar ni hennes blogg. http://www.alltforforaldrar.se/vimmelmamman/
Kommentarer
Trackback
